Är detta slutet?

Så var det dags för mig att slita upp mina västerbottniska rötter för en stund. Det är Stockholm som gäller nu. Ett tag i varje fall. Jobba ska jag, känner mig grymt less på skolan, att plugga och att alltid ha jävla prestationsångesten. Jag kommer INTE ha något internet, vilket betyder ingen blogg och inte kunna skriva eller ens läsa mail. Jag funderar över hur jag ska klara mig. Får försöka använda min övertalningsförmåga för att påverka Johan till att skaffa internet, hittills har det varit resultatslöst.

Jag packar, packar, packar och inser att jag har för mycket kläder, för många skor, för många väskor, för mycket ALLT för att få med mig ens hälften av det jag vill ha med mig. Jag kommer sakna det och det gör ont i hjärtat när jag tänker på hur mycket jag kommer sakna mina vänner och min familj. Och västerbotten. Havet, luften, gräset, stugan. Varför kan jag inte vara en friluftsmänniska, varför älskar jag inte naturen? Och varför trivs jag inte i Umeå? Nej, det är inte Hagamannen. Det är någonting annat.

Men seriöst, alla ni, kom till mig i Stockholm och få mig att inse det fina med Umeå. Snälla, gör det.

Jaha, okej, hejdå, R.I.P - Rest In Peace, vi ses i NANGIJALA, raaaaaaah.

/ Y