I 17 år har min katt funnits där för att möta mig när jag kommer hem. 17 år av klappningar och matningar. I 17 år har han kurrat, lekt, fångat råttor och sovit. Nu sover han för alltid. Och det är tungt, för 17 år är ändå 17 år. Kom till Täfteå idag, och förväntade mig att se honom, att han ska komma nedför trappan. Men det gör han inte, han dog i lördags. Det var nog bäst så, för han mådde inte bra. Men ibland är det svårt, och svårast av allt är nog att jag inte kunde klappa honom en sista gång, för jag var 80 mil bort.
Ja, det var bara en katt, men det var min katt och nu är han borta. En gång kallade jag honom kattfittan, då var det roligt. Nu känns det nästan som en hädelse.
skip to main |
skip to sidebar
Två vänner, ett utrymme.
5 comments:
Åh nej, lilla katten. Vad tråkigt att höra Y. Det kommer att kännas väldigt konstigt att besöka I och K utan en svart hårboll där. Han har ju varit faktiskt varit en stor del av er familj ända från den dagen vi bestämde att vi skulle bli bästa vänner. Tänk vad länge han ville vara med er iallafall, sjutton år! Det är mycket kärlek det.
/ Fran
ja! var glad för de år du fick. tänk om han hade dött när du var tio, som min kanin gjorde. det tryckte sönder mitt djurhjärta för evigt, tror jag. jag kommer inte ens våga ge mina barn ett husdjur, av rädsla för att det ska dö.
jag tycker synd om dig. men nu är han i katthimlen, den lille konstige kissen!
Oh no, stackars liten! Jag förstår att det är jobbigt..husdjur blir verkligen en del av familjen. Jag var ledsen när vi tog bort Jonker för att han var för gammal :( Kattfittan-uttrycket är ett dock ett lite roligt minne tycker jag (förlåt kissen), det påminner om gymnasiets härliga tid. Sköt om dig vännen! /Sofia
Katter rulez, jag beklagar.
Tack allihopa för snälla ord. Min katt fattas mig! Men jag tror han har det bra där han är nu, älskade älskade kattfitta (GUUD, DET ÄR ETT SÅ SNUSKIGT ORD).
Post a Comment