Jag har funderat lite, tro det eller ej. Idol-Sibel och Idol-Agnes berättade i senaste programmet jag såg om att de redan när de låg i magen (inte riktigt va) började sjunga och showa inför allt och alla. Jag gjorde ju också det, varför kan inte jag sjunga som de? Jo, dels är det ju biologiska förutsättningar men väldigt mycket vårt sociala arv. Umeå kommun förstörde delvis mina chanser att bli musikalisk. Det var nedskärningar och de utlovade låneinstrumenten fick vår klass aldrig se röken av, vi fick ha syslöjd istället. Jag som skulle ha spelat tvärflöjt (okej, just tvärflöjt är kanske inte vägen till musikalitet men kanske vägen till mer musikintresse). Dessutom var sport det enda som satsades på i min hemby och visst kan jag sparka boll men i dagsläget hade jag nog hellre kunnat blåsa på en tvärflöjt och sjunga utan att tappa melodi/ton all the time.
Jag ska muta mina barn att spela något instrument, mutor fungerar alltid. För är det något jag ångrar är det att jag aldrig försökte bli musikalisk.
/ Fran
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Jag tror inte på att de showade i magen!
Vi hade en trasig fiol, en "djungeltrumma" och en såndär countrygrej som man spelar med i munnen. Ingen av dem lyckades ge mig någon större inspiration iallafall. Bajs.
/ F
men ett pingisbord i garaget...
Åh, jaaa! Pingisbordet i garaget - det fattas mig. / Johanna
Pingisbord FTW! Jag hade ett UG i min fars garage en stor del av mellan- och högstadiet. Man kan göra mycket med ett pingisbord - äta på det, spela pingis (!), hångla, skvallra, supa, ja allt "viktigt".
/ Fran the ping-pong man
Post a Comment