Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om, men jag vill bara blogga hela tiden numera! BLOGGA, BLOGGA, BLOGGA! BÄRS BÄRS BÄRS! BLOGG FOR LIFE! BLOGG IS THE SHIT! BLOGG FTW (=For The Win, cred till Fran för denna förkortning) YEAH!

Nu är jag frisk igen. Så nu jobbar jag. När jag åkte till jobbet imorse, åkte jag såklart samma buss som alltid, och där sitter samma människor...som alltid. Tjejen och killen som alltid pratar högt och brett om sina privatliv (okej att de vill snacka om sånt, men måste de skrika?), tjejen som alltid pratar i sin handsfree:a mobil med kompisen som alltid vill ha en uppdatering av vad som händer i Sverige (i måndags fick jag en sammfattning av söndagens valvaka, en lång utläggning om varför det är så bra att Alliansen vann, samt även varför trängselskatten är så jävla dålig), killen som alltid lyssnar på techno på högsta volym på ipoden OCH den äldre damen med den åldrande, smått skällande pudeln.

Ibland är livet verkligen fyllt av I-landsproblem. Men jag tror seriöst att jag måste byta och ta en annan buss till jobbet. Jag blir småtokig av detta. Nervösa ryckningar i det vänstra ögonbrynet, liksom. Borde skaffa mig en egen I-pod, så kanske jag slipper detta. Nu brukar jag, i nödfall, sätta in hörlurarna i mobilen och lyssna om och om igen på de två låtar jag har i mobilen. Van Morrison - High Summer, Live-versionen av Bruce Springsteen's Tougher than the rest.

/ Johanna