Igår morse vaknade jag vid halv nio med nervösa magsmärtor, och sååå ont i halsen. Hade 38.3, tog en alvedon och en dusch. Sen begav jag mig iväg mot Tingsrätten, klev såklart ut genom fel tunnelbaneuppgång, fick gå världens omväg och fråga efter vägen tre gånger. Ni skulle bara veta hur svårt Scheele-gatan är att uttala för en norrlänning. Kom fram till slut, byggnaden var gigantisk, men hittade till rättssal 13. Väntade, blev ännu mer nervös, det gick in en domare, en advokat, en åklagare. Till slut ropade de upp mitt namn i högtalaren utanför salen. Oj, oj, oj, åklagerna frågade hur det hela hade gått till. Sen frågade han två frågor till. Advokaten hade inte ens en enda fråga. Den åtalade var inte där, han hade helt enkelt struntat att gå dit. Och detta har jag varit orolig över i fyra månader. Det tog 5 minuter att vittna, jag var i tingsrättshuset i 25 minuter.
När jag skulle gå därifrån var jag yr och trött. Kom hem, hade 38.7.
Nu lever jag på alvedon, och har konstant gråten i halsen eftersom det är så synd om mig och det "nya" Sverige.
Hejdå! / Johanna
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Du var duktig och modig. Gråt inte. Eller, om du måste, -bryt ihop och kom igen.
Peace
MYCKET duktig!
Snart blir du frisk, då kan du belöna dig själv med en resa till Umeå eller Barcelona.
Post a Comment