I'd chop my arm of to sing like Bäjonsäj

Jag har funderat lite, tro det eller ej. Idol-Sibel och Idol-Agnes berättade i senaste programmet jag såg om att de redan när de låg i magen (inte riktigt va) började sjunga och showa inför allt och alla. Jag gjorde ju också det, varför kan inte jag sjunga som de? Jo, dels är det ju biologiska förutsättningar men väldigt mycket vårt sociala arv. Umeå kommun förstörde delvis mina chanser att bli musikalisk. Det var nedskärningar och de utlovade låneinstrumenten fick vår klass aldrig se röken av, vi fick ha syslöjd istället. Jag som skulle ha spelat tvärflöjt (okej, just tvärflöjt är kanske inte vägen till musikalitet men kanske vägen till mer musikintresse). Dessutom var sport det enda som satsades på i min hemby och visst kan jag sparka boll men i dagsläget hade jag nog hellre kunnat blåsa på en tvärflöjt och sjunga utan att tappa melodi/ton all the time.

Jag ska muta mina barn att spela något instrument, mutor fungerar alltid. För är det något jag ångrar är det att jag aldrig försökte bli musikalisk.

/ Fran

Jag hatar baguetter!

Ge mig lite skogaholmslimpa, polarbröd eller gullemormors tékakor!

/ Fran med lyxproblem (men man blir lite less efter 6 + månader i Spanien)

Shitmotherfuckerfuckshit

Oj, vad dåligt det gick på tentan. Ångest. Jag garanterar omtenta, vilket är grymt olägligt då jag har spanskatenta och FYRA examinatoriska gruppövningar innan jul.

Såg Sofia som coachade ett litet, gulligt Täfteå-lag i "Lilla Sportspegeln". Hon gjorde förövrigt sex mål i helgen, på deras två matcher. De vann båda med 10-3, inte illa pinkat. Tycker jag. You go girl.

Min mor och far är numera nämnda på Umeå Universitets rektorsblogg. http://www.vk.se/Article.jsp?article=36074&leftmenu=132
Avdelning: "Jag mötte Lassie" eller "jag känner en, som känner en".

Själv har jag fått tillbaka min älskade magkatarr. Jag välkomnar den med ett osunt leverne; ojämna mattider, stress och alkohol. Bienvenido. Welcome. Willkommen. Välkommen. Jag hatar dig.

/ Y

Första advent.

Idag är det första advent. Därför har jag tänkt lite på julsånger,
de är ganska roliga faktiskt. Min favorit är den här:

Midnatt råder, tyst det är i husen, Tyst i husen.
Alla sova, släckta äro ljusen, Äro ljusen,
Tipp tapp, tipp tapp,
Tippe-tippe-tip, tapp,
Tipp, tipp, tapp.

Se då krypa tomtar upp ur vrårna, Upp ur vrårna,
Lyssna, speja, trippa fram på tårna, Fram på tårna.
Tipp tapp, tipp tapp,
Tippe-tippe-tip, tapp,
Tipp, tipp, tapp.

Det finns typ fem verser till, men det blir för mycket läsning.
Enligt mig.
Imorgon har jag tenta, det är inte kul.
Nu ska jag fortsätta plugga.

Adjö / Y

Sawyer = Sully?

Men den här då, Lovisienstadt? Jag gillar inte Sawyer för att han är en så kallad hunk utan för att han är så mystisk och bra. Men när du pratar om Sully från Dr. Quinn inser jag att mitt tycke för Sawyer kanske egentligen grundar sig i min barndomsförälskelse i Sully. Och nej, jag är inte stolt över min förälskelse. Det är lite pinsamt, faktiskt.




Men vad kan en tio-åring göra annat än att falla för denna halvindian?

Oh please, Mr. Sawyer, don't die.

Åh, snart börjar Lost. Jag är lite fast måste jag bittert medge. Min favorit är Sawyer, jag kan inte hjälpa att falla för hans oborstade charm och att han egentligen, innerst inne, är god. Jag är dock lite orolig för hans fysiska hälsa. Får vi svar ikväll månntro? / Y

Confessions of a blottare

Fatima skrev om att alla bloggare är blottare och jag tror inte att det kan stämma bättre på någon annan än mig. Jag har fan ingen skam i kroppen! Enda anledningen till att jag håller tillbaka med vissa saker är för att ANDRA blir generade. Inte jag. Lite cred ska jag dock ha för att jag inte bara är sådan online utan också in real life, så att säga.

Anyways, vad tycker ni, blir ni generad om jag blottar mig?

/ Fran

Embittered

Så, utgång skulle det ha blivit igår. Först åt vi på Italienaren, mycket mat från havet och jag åt en grym laxrisotto som förrätt, varmrätt och efterrätt. Efter två flaskor vin och några fler öl tog vi två taxibilar till stället. Klubben låg väldigt långt bort, vi har aldrig varit där förut men fått höra att det är bra på onsdagar. Efter den långa och relativt dyra taxifärden kommer vi fram till da place. Vakterna med hörsnäckorna skulle passa utmärkt jämte Fadde på Spy Bar....

...och de meddelar oss att detta är en kväll för bara medlemmar...

Say what? Det stod ingenting om det på hemsidan och nu har vi åkt xxx kilometer för att komma hit. Övertalningsförsöken påbörjas med stort mod och vi tjejer försöker se så söta ut som möjligt men trots att vi drar på våra bästa leenden går den icke-engelsktalande vakten inte att övertala. Jag blir förbannad och orkar inte se peppad ut längre, huvudvärken trycker på. Gänget splittras upp och under den än dyrare hemfärden stör jag mig fruktansvärt på taxichaufförens djupa suckar.

Alltså, hjälp, jag håller fan på bli bitter, Spanien är emot mig! Så här kan det inte fortsätta, då är jag hemma in no time.

/ Fran

Make a statement, goddamn.

Johan gav mig Harry Potter del sex - "Harry Potter och halvblodsprinsen" i fredags. Och sen han åkte hem i måndags har jag läst så mycket jag kan. Det är svårt, för dels vill jag inte läsa ut den för snabbt för då är det roliga slut, men samtidigt är det så spännande att jag dööör. Jag vill bara skriva ALLA mina funderingar, men jag vågar inte. För tänk om någon kommer in på den här bloggen och inte har läst Harry Potter del sex (är det möjligt?), och så blir den personen arg på mig! Det vill jag ju inte. Så när jag läst ut boken så skriver jag ett mail till dig så får vi diskutera saken, Fran.

En händelse från helgen som gick: Jag och Johan är på väg hem från Vallmovägen efter en spännande TP-omgång, vi går förbi en halvfrusen jordplätt. Och vi kommer fram till att det är ett ypperligt tillfälle att göra ett statement.
Johan: Vad ska vi skriva då?
Jag: Vi skriver KUK!
Johan: Nej, vad barnsligt. Vi skriver BAJS.

Och det gjorde vi, tråkigast var att det regnade nästa dag, så det är borta nu. För evigt.

Förresten gjorde ju Johan fler statements, genom att bära min Palestina-sjal TVÅ gånger. Statements is the new shit.

Adjoe. / Y - igen

Jag är arg.

Men förlåt att jag är så ofantligt dålig på att skriva, här kommer dock ett vredgat svar angående våldtäktsdrömmen.

Vreden bara kokar inom mig när jag läser ditt inlägg, tänk att det fortfarande finns rädsla och tvivel inom båda oss trots att det var flera år sedan allt det där hände, tänk att HAN aldrig fick ens en liten reprimand, tänk att vi fick all skit, tänk att det var VI som blev utskrattade och uthängda. Och tänk att vi stod där ensamma, och var 15 år. Jag hatar det, jag hatar att du drömmer om sånt, jag hatar att tjejer blir våldtagna både fysiskt och psykiskt, dagligen.

Sen startar Aftonbladet någon kampanj där man ska sätta en vit liten tygbit på sig för att kämpa mot våldtäkter...är det allt? Jaha, okej, nu har jag en vit tygbit (vad är det för grej egentligen, vad ska den symbolisera? En blomma, en bokstav, en orm?) på min jacka då visar jag för omvärlden att jag är emot våldtäkter. Men kom igen, vem fan är inte emot dem, förutom då våldtäktsmännen?
Vad som krävs är praktiska, konkreta handlingar som gör det svårt för de som våldtar. Vad sägs om fler nattbussar, fler gatlyktor, billigare taxi, alternativen är många, men nej det är för dyrt. Då är det lättare att köpa en vit lapp. Nu menar jag inte att alla som köper det vita tyget gör fel, men det krävs mer, jävligt mycket mer. Hur fan kan vi tjejer acceptera att vara rädda jämt? När sen skrämselpropagandan, som den i Aftonbladet, sätts igång blir det ju ännu värre, "åh, akta er tjejer för att gå ut. Det är farligt. Gå alltid två och två, undvik ögonkontakt, var inte full och ni får inte bära kort kjol" Jag tror inte det hjälper hur rädd man än är, hur mycket man än undviker att gå ut på kvällen, det händer ändå.

Och för mig känns det viktigt att jag verkligen gör något. Jag vill starta en tjejgruppsverksamhet nu, och diskutera sånt här. Höra vad 15-åringar tycker och tänker. Så att jag kan få chansen att säga åt dem vad jag behövde höra. Jag vill aldrig mer skämmas för att jag vågar säga att en kille skrämmer mig och att han har gått över gränsen!

/ Yo-hanis

Anti-kontroversiell bekännelse

Vi har killens vänner på besök och jag måste erkänna att jag har en liten crush på en av tjejerna som är grymt söt. Hade jag inte varit so in love skulle jag lätt ha fallit för henne. Killen är självklart numero uno.

Shit, kom jag just ut ur garderoben? Att känna sig dragen till någon av samma kön känns dock inte som någon chocker i dagens samhälle.

Rapporterar ifall det förekommit någon dramatik, kommer som vanligt inte vara så mycket tid för bloggande. Nu är det full fart en vecka och sedan ska det levas snålt, Spara och Slösa får turas om att styra i Fran's liv.

Peace out, A-town

/ Fran

Nightmare of the year

Yohana. jag har funderat lite huruvida jag skulle berätta om detta eller inte men jag måste lätta mitt hjärta. Jag har ju inte längre våra promenader som biktbås.

Det är mycket som skrivs och debatteras om våldtäkter just nu och det gick mig uppenbarligen inte obemärkt förbi;

I drömmen åkte jag hiss, jag kollade upp och kände igen en gammal klasskompis som också kollade ner i marken enligt typiskt svenskt trånga-utrymmen-manér. Jag hälsade och han fick något perverst i blicken när han kollade upp, jag förstod då vad som skulle hända. Jag försökte mer och mer desperat att prata med honom och förklara vem jag var och att jag kände honom, försökte underförstått få honom att inse att han inte kunde komma undan med detta. Paniken närmade sig när han började ta på min kropp och han drog ner sina byxor innan han ens försökt dra ner mina. Jag lyckades dock genom naglar och hans fumlighet att avvärja hans försök. Sedan minns jag inget mer.

Det som gör denna mardröm extra obehaglig är att det inte skulle förvåna mig ifall den här killen blev anklagad för sexuellt övergrepp. Yohana, du vet vem jag menar. På riktigt, våldtäkterna i hemstaden, passar han signalementet tycker jag att du gör ett anonymt tips. Jag tror inte jag sanndrömmer men personlig erfarenhet av hans sjuka uppfattning av kvinnor kanske räcker?

Och Yohana, det värsta av allt är att detta inte bara är en hemsk dröm för många.

/ Fransick

I mizz U

Hemlängtan har visat sig för moi i form av ett il, ett pirr som gör mig varm samtidigt som en liten, liten klump sätter sig i halsen. Just nu har mina il handlat om barndomshemmet och vännerna, mörkret utanför och de tända ljusen inomhus, Robinson och pingisbordet i garaget. Jag minns inget specifikt, bara värme. Skumt.

/ F

Hoppet lever

De dagar jag slutar tidigt brukar jag gå en extra sväng förbi havet på vägen hem. En sådan dag för inte så länge sedan gick jag förbi en butik som sålde väskor och skor. Det vanliga suget i magen kom inte vid synen av ett par snygga stövlar men jag kände något och tvingade mig själv, när jag gått ett kvarter, att vända om och prova dem. Tjejen i butiken såg ut som att hon häll på att dööööö av tristess när jag trevligt frågade om jag fick prova stövlarna och om de möjligtvis hade storlek 37,5. Hon, den bitchen, sabbade det lilla något jag kände och den dagen hatade jag Spanien.

/ Fran

Rapportering

Det sprudlar inte direkt av kreativitet i denna blogg. Jag drömde att Yohana i hemlighet hade skapat en egen blogg för att denna var för oseriös. Alltså, hon står ju för ena delen vilket innebar att jag stod för det oseriösa. Jag blev väldigt sårad och skrev ett långt mail till hjärtekrossaren. Man ska dock inte ta mina drömmar på fullaste allvar, samma natt drömde jag att vår rumskompis var tvungen att klättra över ett stängsel för att hämta min röda klacksko som jag hade tappat. Jag kunde inte klättra eftersom jag bara hade en sko och när killen försökte ramlade han ner hela tiden. What's up with that? Det slutade med att rumskompisen åkte ambulans till sjukhuset och jag grät ut min ångest för att vara skyldig till hans skrik av smärta. Usch. Jag borde vara med i någon drömstudie och bli betald skamlöst mycket pengar.

På sistone har jag:

• Firat Halloween på europas näst största nöjespark och insett att det går att dricka från 11.00 till 05.00 dagen efter utan att bli en vindögd idiot.
• Lärt mig att potentiella vänner inte blir lika attraktiva när de inte klarar av ovanstående.
• Undersökt möjligheterna att börja spela i ett volleyboll-lag
• Lagt ner kördrömmarna
• Funderat på att permanenta mig igen när Yo-yo is going Richie.
• Fått mina förhoppningar om ett besök från Yohana krossade
• Lagat inbakad pizza, makaronipudding, spenat-canelloni och senapsbiffar.
• Dansat så mycket att jag fått träningsvärk i baken.
  

Så vad händer för dig min darling hopp- och drömkrossare?

/ Fran