Fettisdagen

Idag har jag:

• ätit en halv semla men ingen mandelmassa samt nästan kräkts för att jag var så mätt, äcklad och sockerchockad (eller matförgiftad? Jag mår seriöst jävligt illa, fortfarande).
  
• upptäckt att jag blivit ännu mer allergisk mot hundar. Dagens hundbesök på kontoret har gett mig konstanta nysningar, kliande ögon och röda prickar på händerna.
  
• pillat bort det lila nagellacket från naglarna och därmed gjort det skitfult.
  
• tänkt på kvinnan i "Lite som du" (den konstiga svenska serien) som åt skämd och möglig mat samtidigt som hon hade städmani. Det var lite konstigt.

Hoppas att ni haft en trevlig dag idag, 20 februari 2007.

Jag känner mig smutsig

På senaste tiden har mitt liv gått ut på att mobba Johan som spelar WoW (World of Warcraft). Aldrig har jag träffat på något töntigare. Så i lördags, när jag satt sysslolös, vad händer? Jo, jag spelar detta snuskiga spel. Detta nördiga, töntiga spel. Det värsta: jag tyckte det var kul. Hur kan det gå så fel? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Kommer min tid som ROLLSPELARE (raaaah!) föralltid färga mitt liv?

Jag som hade en illusion om att jag kämpat mig bort från det där. Livet ÄR tuff skit. Jag kan aldrig springa ifrån mitt hemska förflutna.

Jag skäms. Likt en hund som sitter i sin egen avföring.

Så, nu var det sagt. Vill ni säga upp bekantskapen, är det okej. Jag lovar.

AJ

Varför äter jag rå rödlök när jag vet att jag får ont i magen av det? Note to self: Ta alltid med dig Samarin eller liknande. Eller, ännu bättre: ät inte rå lök, för fan!

Som straff ska jag nu bege mig till ett spinningpass. Jag kommer typ svettas lök. Fräscht.














Djävulens lilla påfund.

Raaah!

Förlåt om jag gör er förvirrade med att ändra utseende, men blogger vägrar bekanta sig med vår gamla utsmyckning. Den är helt störd just nu. Jag håller på att gå i tusen bitar.

Titta på det här:

http://www.folkbladet.nu/2007/01/24/upphittat-vecka-4/

http://www.folkbladet.nu/2007/02/01/upphittat-vecka-5/


Hur "tappar" man en moped, trehjuling eller en GRAVSTEN? Går man omkring med sin nyinköpta gravsten (måste ju väga typ ett ton), för att sen helt omärkbart tappa det och gå sin väg? Eller är det stöldgods som någon dumpat någonstans? Ååå, vilket mysterium! Jag är så nyfiken. Kan inte Nils Widing publicera en spännande historia till varje föremål, var, när, hur, varför? Och de måste ju uppdatera om någon ringer och säger: "Den där är min!". Hur bevisar man det?

Jag kan inte sluta tänka på det här.

Nils Widing, om du googlar ditt namn och hamnar här. Snälla, berätta för mig!