VRAKET

Idag känner jag mig verkligen som ett vrak, riktigt sliten. Smutsigt hår, ringar under ögonen, irriterad hy, hela kroppen kliar och svider.Så just nu bestämde jag mig för att ikväll är det dags för SPA.

Bad med eteriska oljor, hårinpackning, Body Butter-insmörjning, fixa naglar och fötter.

När jag hör ordet vrak tänker jag på jämt kören VRAKET som alltid sjunger på Täfteå By's välordnade Valborgsmässoafton (korvgrillning över små eldar, tal, lekar, fackeltåg samt den obligatoriska STORA elden). Hur kan man döpa en kör till Vraket? Det är ju som att skicka dem direkt till helvetet.

Datageniet

Jag, Johanna, den största datahackern av dem alla (eller?) har nu lyckats att få två contributors, jag och Fran. Ser ni? Där vid datumet står mitt namn. Yes, jag är nöjd och på jobbet så jag kan inte skriva något mer, men jag återkommer snart.

Over and out.

Svar:

"Jag, Johanna, ska börja skriva blogg igen. Frågan är dock: Vill du Fran? Vill du igen? Vill du försöka en andra gång efter att jag svek dig? Vågar du satsa och kanske offra ditt hjärta en gång till? Jag kan nästan lova att jag inte kommer svika dig.

Jag känner mig ensam utan ditt sällskap, utan ditt ord."


Hej Johanna,

Det är väldigt kul att se att du bloggar igen! Jag har inte känt någon större inspiration att blogga men vad som eventuellt skulle kunna få mig inspirerad är ifall vi fixade till vår inte så sniga blogg. T.ex. så vill jag skriva om introtexten, jag vill att vi skriver information om oss, jag vill att vi ska ha en "gruppblogg" (hur gör man?) och jag vill ha bilder på oss. Jag vill dessutom att både du och jag, on a regular basis, lägger in bilder från vår vardag.

Baby, can we handle it?

/Fran

Roswell, New Mexico

Jag har alltid lyckats fastna i konstiga serier, typ "Buffy the Vampire Slayer", "Alias", "Dark Angel". Har nästan inte träffat någon, förutom Fran, som delar detta intresse med mig. Igår åt jag och Johan middag med Max, Elias, David, Hannes. Och vad ser jag i Max's bokhylla? Jo, ALLA ROSWELL-AVSNITT som någonsin gjorts. Jag snappade snabbt åt mig den och kunde inte förstå min tur. Efter lite brottning med min käre Johan (som hävdade att jag kommer försvinna från denna värld om jag ska se allt det där, jag svarade snabbt att det aldrig kommer hända) så var den min. MIN!

Idag har jag sett de fem första avsnitten. Åh, det är bra och det har bara börjat. Hoppas Johan har många träningar, matcher och annat att göra så att jag får se mitt gift, mitt knark.

Nu ska jag äta pizza! / Johanna

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om, men jag vill bara blogga hela tiden numera! BLOGGA, BLOGGA, BLOGGA! BÄRS BÄRS BÄRS! BLOGG FOR LIFE! BLOGG IS THE SHIT! BLOGG FTW (=For The Win, cred till Fran för denna förkortning) YEAH!

Nu är jag frisk igen. Så nu jobbar jag. När jag åkte till jobbet imorse, åkte jag såklart samma buss som alltid, och där sitter samma människor...som alltid. Tjejen och killen som alltid pratar högt och brett om sina privatliv (okej att de vill snacka om sånt, men måste de skrika?), tjejen som alltid pratar i sin handsfree:a mobil med kompisen som alltid vill ha en uppdatering av vad som händer i Sverige (i måndags fick jag en sammfattning av söndagens valvaka, en lång utläggning om varför det är så bra att Alliansen vann, samt även varför trängselskatten är så jävla dålig), killen som alltid lyssnar på techno på högsta volym på ipoden OCH den äldre damen med den åldrande, smått skällande pudeln.

Ibland är livet verkligen fyllt av I-landsproblem. Men jag tror seriöst att jag måste byta och ta en annan buss till jobbet. Jag blir småtokig av detta. Nervösa ryckningar i det vänstra ögonbrynet, liksom. Borde skaffa mig en egen I-pod, så kanske jag slipper detta. Nu brukar jag, i nödfall, sätta in hörlurarna i mobilen och lyssna om och om igen på de två låtar jag har i mobilen. Van Morrison - High Summer, Live-versionen av Bruce Springsteen's Tougher than the rest.

/ Johanna

Tisdag, 19 september - 2006

Igår morse vaknade jag vid halv nio med nervösa magsmärtor, och sååå ont i halsen. Hade 38.3, tog en alvedon och en dusch. Sen begav jag mig iväg mot Tingsrätten, klev såklart ut genom fel tunnelbaneuppgång, fick gå världens omväg och fråga efter vägen tre gånger. Ni skulle bara veta hur svårt Scheele-gatan är att uttala för en norrlänning. Kom fram till slut, byggnaden var gigantisk, men hittade till rättssal 13. Väntade, blev ännu mer nervös, det gick in en domare, en advokat, en åklagare. Till slut ropade de upp mitt namn i högtalaren utanför salen. Oj, oj, oj, åklagerna frågade hur det hela hade gått till. Sen frågade han två frågor till. Advokaten hade inte ens en enda fråga. Den åtalade var inte där, han hade helt enkelt struntat att gå dit. Och detta har jag varit orolig över i fyra månader. Det tog 5 minuter att vittna, jag var i tingsrättshuset i 25 minuter.

När jag skulle gå därifrån var jag yr och trött. Kom hem, hade 38.7.

Nu lever jag på alvedon, och har konstant gråten i halsen eftersom det är så synd om mig och det "nya" Sverige.

Hejdå! / Johanna

Mina ögon svider, min hals gör ont, min rygg värker. Jag tror jag håller på att bli förkyld eller så är det bara efterdyningar från gårdagens förlust. Har ett tungt hjärta idag. Visst, det kan bli okej med Alliansen, men det känns inte så. Det känns åt helvete.

Åh, jag köpte en skitsnygg tantväska igår på myrorna. När det fungerar att lägga upp bilder ska jag ta ett foto på den och visa världen. Sen provade jag världens snyggaste skor, jag blev så kär. Men de var 39:or, och det passar tyvärr inte mina fötter. Dessutom är 12 cm klack nästan liiiiite för mycket för mig. Jag såg inte klok ut när jag försökte gå, men snygga, det var de!

Fo' Sho'

/ Johanna

H E R R E G U D

Idag köpte jag gym-kort. Sen gymmade jag i över en timme. Nu känner jag mig duktig. Senare (lördag?) ska jag köra spinning också. Jag bävar! Alla säger ju att det är värsta dödspassen. BARA FEM MINUTER TILL PÅ MAX-STYRKA! Men hej, jag var död för en kvart sen.

Nu upptäcker jag har ett akut Bloggproblem jag behöver hjälp med. Jag kan inte lägga in bilder. Jag förstår inte varför. Kan någon förklara? Alltså, när jag trycker på den där bildknappen, så låter det bara klick, klick men det händer inget! Har försökt ta reda på om det är någon popupfönsterblockare och jag tror bestämt inte det.

Hur kommer det sig att den här bloggen helt plötsligt handlade om att besvara mina frågor? Kanske ska jag skriva något roligt istället...Äh, jag orkar inte. Jag går och lägger mig istället.

Godnatt!

Ps. Jag har svårt att skriva på laptop:en, så ursäkta om jag skrivit fel någonstans.

Förfrågan

Jag, Johanna, ska börja skriva blogg igen. Frågan är dock: Vill du Fran? Vill du igen? Vill du försöka en andra gång efter att jag svek dig? Vågar du satsa och kanske offra ditt hjärta en gång till? Jag kan nästan lova att jag inte kommer svika dig.

Jag känner mig ensam utan ditt sällskap, utan ditt ord.

Niggah w00t?

Det är roligt med förkortningar.

AFK = Away From Keyboard
BRB = Be Right Back
LOL = Ja, det vet ju alla.

Sen finns det ju typ tusenmiljoner fler såklart. Jag har dock ett problem, jag vet inte vad w00t betyder. Är det WHAT, eller HEJ eller YO eller COOL eller kanske HEJDÅ. Det känns mest rätt med WHAT, typ: niggah w00t's up eller niggah, w00t? som i, niggah, vad menar du?

Äsch, you say tomato, I say tomato. Men ändå. Hjälp, liksom.

C.P.R

Nu är det säkert så att ingen läser den här bloggen, men jag måste dela med mig av min glädje. Jag (och Johan + Olof, men de är oväsentliga) har fått VM-biljetter, och nu har vi även bokat flygbiljett (2 kronor plus flygskatt med Ryanair, crazy). Vi flyger till Bryssel den åttonde juni och ska därifrån åka tåg först till Amsterdam och stanna där över dagen, sedan åka vidare till Dortmund. SEN SKA VI TILL BERLIN OCKSÅ. Och se den andra matchen på plats i staden, på en pub någonstans i centrala Berlin. Vad som händer efter Berlin är öppet, kanske Auschwitz, kanske Prag ELLER KANSKE BARCELONA (what do you say, mr. Fran?). Det här ska bli så, ursäkta, jävla kul.

Och Viktorov: Följ med, så kan jag bjuda på lite bakterier. Vad sägs om salmonella eller kanske EBOLA? Jag har allt.

Hejdå, hejdå.

Är detta slutet?

Så var det dags för mig att slita upp mina västerbottniska rötter för en stund. Det är Stockholm som gäller nu. Ett tag i varje fall. Jobba ska jag, känner mig grymt less på skolan, att plugga och att alltid ha jävla prestationsångesten. Jag kommer INTE ha något internet, vilket betyder ingen blogg och inte kunna skriva eller ens läsa mail. Jag funderar över hur jag ska klara mig. Får försöka använda min övertalningsförmåga för att påverka Johan till att skaffa internet, hittills har det varit resultatslöst.

Jag packar, packar, packar och inser att jag har för mycket kläder, för många skor, för många väskor, för mycket ALLT för att få med mig ens hälften av det jag vill ha med mig. Jag kommer sakna det och det gör ont i hjärtat när jag tänker på hur mycket jag kommer sakna mina vänner och min familj. Och västerbotten. Havet, luften, gräset, stugan. Varför kan jag inte vara en friluftsmänniska, varför älskar jag inte naturen? Och varför trivs jag inte i Umeå? Nej, det är inte Hagamannen. Det är någonting annat.

Men seriöst, alla ni, kom till mig i Stockholm och få mig att inse det fina med Umeå. Snälla, gör det.

Jaha, okej, hejdå, R.I.P - Rest In Peace, vi ses i NANGIJALA, raaaaaaah.

/ Y

Fran

Jag har pratat med min mormor, hon ska försöka hitta receptet. Det var längesedan hon bakade dem nu.

Nu har jag jullov, äntligen. Och min seperationsångest har nått nya höjder, jag har inte varit särskilt intresserad av min klass tidigare under hösten. Men nu har vi haft seminarium med samma grupp under två veckor, igår hade vi den sista. Och jag kunde inte låta bli att anse att det blev lite jobbigt att skiljas från dessa, FÖR EVIGT. Jag kände dem inte ens, men ändå var det svårt.
- "Jaha, God Jul då, vi ses kanske någon gång."
Sen var det slut. Maken till flummiga människor har jag aldrig träffat förut. Men what the hell, jag älskade dem alla ändå. Haha.

Hur går det för dig? Med jul i Barcelona och din fars vistelse?

Och sen så måste jag, som tradition, bjuda på en till jullåt:

"I ett hus i skogens slut
liten tomte tittar ut,
haren skuttar fram så fort
knackar på dess port.

-Hjälp ack, hjälp ack, hjälp du mig
annars skjuter jägarn mig.

-Kom och kom i stugan in
räck mig handen din..."

/Y

FAO Yohane, Silverfise, Icaaaa, Yo-yo....

...är det något namn du lystrar till nowadays? Jag har förgäves försökt nå dig över MSN de senaste dagarna men du vägrar att svara, eller kanske infinna dig? Jag behöver din hjälp, eller i själva verket din mormors hjälp. Hennes snickerskakor är grymt goda så jag skulle bli väldigt tacksam ifall du kunde delge mig hennes recept. Please, svara åtminstone på ifall hon använder rostat ris eller cornflakes?

/ Fran

Månadens tips

Prova med Donny Hathaway eller varför inte min gamla husgudinna Emmylou Harris.

Genialiskt.

/ Fran

O helga natt

Johanna har skrivit så mycket om julsånger att jag var tvungen att delge min syn på det hela. I lördags fick jag uppleva en av mina favoritjulsånger framförd av en sopran som tidigare varit operasångerska. Det var också ett hallelujah-moment, jag rös i tinningarna. Var såg jag då detta? Jo, på nordiska kyrkans julfirande. Prästen var dansk och kyrkan var svinkall så förutom den ljuva rösten var det inte mycket att hurra över. Jag har inget emot danskar men han pratade daenskäj så jag icke förstod ett ord vad prästen sa.

O helga natt, o helga stund för världen,
då gudamänskan till jorden steg ned!
För att försona världens brott och synder,
för oss han dödens smärta led.
Och hoppets stråle går igenom världen,
och ljuset skimrar över land och hav.

Folk, fall nu neder, och hälsa glatt din frihet.
|: O helga natt, du frälsning åt oss gav. :|

Jag bjuder bara utrymme för första versen. Resten kan ni kolla upp själva, google it!

/ Fran

Fran = Husmor?

Är jag? Ja, jag har blivit riktigt huslig.

Idag har jag och killen inför jul bakat både chocolate chip cookies och kanelbullar. Det kanske inte låter så juligt men just nu är allt svenskt synonymt med jul för min del. Nästa vecka blir det lussekatter, snickerskakor och köttbullar. Det ska vara mycket kakor på jul. Vi åker dock antagligen bort med jobbet över jul, upp i bergen för lite snö, och då kan jag bjuda bort det mesta så att jag och killen inte äter ihjäl oss.

Jag har dessutom dammsugat och våttorkat köket. Tidigare har jag frusit in vin i påsar, för framtida matlagning. Haha. Jag är nästan värre än gullemormor. Förresten, på tal om mormor, thékakor blir det också nästa vecka!

/ Husmor Fran


P.S Det är inte första gången denna kombination av bakning, matlagning och städning förekommer. För övrigt har en av våra rumskompisar kallat mig för "värsta husmor'n". Alltså inte värsta som i sämsta utan ja, ni vet.

FUCK YEAH

Idag klockan 11.15 satt jag med darrande händer och väntade på att få tillbaka min tenta. Jag tror aldrig jag varit så nervös förut (okej, överdrift, men what the hell). MEN så kom den Danska Professorn med glädjebeskedet: I'm made it through the wilderness, somehow I made it through. Och jag blev så lycklig att jag glömde allt annat. Hallelujah-moment som Idol-Kischti skulle sagt.

Så jag tänkte fira detta med att publicera en julsång jag älskade som barn.

Räven raskar över isen. Räven raskar över isen.

Får vi lov, får vi lov, att sjunga flickornas visa?
Så här gör flickorna var de går
och var de sitter och var de står.

Så får vi lov, så får vi lov
att sjunga flickornas visa?

Sen finns det ju pojkarnas, skrattolles, grinolles och jultomtens visa.
Vem mer är med i visan? Jag minns inte.

/ Johanna

I'd chop my arm of to sing like Bäjonsäj

Jag har funderat lite, tro det eller ej. Idol-Sibel och Idol-Agnes berättade i senaste programmet jag såg om att de redan när de låg i magen (inte riktigt va) började sjunga och showa inför allt och alla. Jag gjorde ju också det, varför kan inte jag sjunga som de? Jo, dels är det ju biologiska förutsättningar men väldigt mycket vårt sociala arv. Umeå kommun förstörde delvis mina chanser att bli musikalisk. Det var nedskärningar och de utlovade låneinstrumenten fick vår klass aldrig se röken av, vi fick ha syslöjd istället. Jag som skulle ha spelat tvärflöjt (okej, just tvärflöjt är kanske inte vägen till musikalitet men kanske vägen till mer musikintresse). Dessutom var sport det enda som satsades på i min hemby och visst kan jag sparka boll men i dagsläget hade jag nog hellre kunnat blåsa på en tvärflöjt och sjunga utan att tappa melodi/ton all the time.

Jag ska muta mina barn att spela något instrument, mutor fungerar alltid. För är det något jag ångrar är det att jag aldrig försökte bli musikalisk.

/ Fran