Såklart spöregnade det på midsommar. Typiskt, här åker man flera tusen kilometer för att komma till en idyll och så möts man av regnet. Gjorde det bästa av situationen, satt på båt och drack öl i stora lass för att försöka komma över bakfyllan från torsdagen. Lite fullkastrull och vi gick ut på LOKAL, dansar bugg till Sveriges sämsta coverband som hette "The Stayups" får typ femton liter öl över mig och dessutom ett nyp i rumpan, jag hytter med näven och säger "din jävel" till idioten. Det hjälpte inte, möttes av en oförstående blick och "du förtjänade det, hålla på och dansa på det där sättet". Blir typ bråk för jag skriker "håll käften", vill slå sönder och samman, han säger "din hora" sådär lugnt och aggressivt så att man blir rädd. Jag är ilsken, men struntar i allt och går därifrån. Någon gång ska jag stå på mig och slåss men inte nu. Det blir aldrig nu, för hur bemöter man sånt där? Vad gör man, vad säger man? Jag är ingen hora.
Resterande dagar spenderades i båt med sällskap och öl. Fiskade gjorde vi också, jag fick två torskar (med kastspö fast egentligen meta, med kubbunge som bete) och en näbbgädda (fångad med håv! Fatta!) och blev helgens mästarfiskare. Ena fisken kastade vi tillbaka, den andra grillade vi. Ångrade mig när någon bröt nacken av fisken och skrek "vad har jag gjort?" Fick så dåligt samvete. Nu kommer jag aldrig till himlen.
På måndagen var det strålande sol i Lysekil, kom hem till Umeå och möttes av regnet. Yes!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment